Lillmaxen

Det var ett tag sen jag var så där pytteliten. På bilden är jag en månad & någon vecka, vägde ca 10 kg, kanske minns inte riktigt. På nubilden är jag 2 år, 2 månader & någon vecka. Väger 37 kg.  Vissa människor säger att jag är stor, men matte & husse tycker om mig som jag är... trots att jag är lite bitsk (bara en gång), fäller mycket hår & skäller i bland när jag inte får som jag vill...

Nu har jag spenderad varje dag med matte, hon har tvingat mig göra det ena med det andra & återuppta gamla sysslor så som....öva på "sitt" "ligg" "se hit"... jobbigt, jag blir ju så trött av det. Men nu ska matte iväg till sthlm över helgen så det blir killhelg här hemma, speciellt eftersom brorsan är hemma igen =)

Hundens dagbok
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det bästa som finns!

Kattens dagbok
Dag 856 av min fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.
Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Notera: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kisse jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi’. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem med tanke på risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallburen är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias…

Nu är det höst, snart kommer min favvorit årstid för då kan jag svalka mig i snön hela dagarna! =) Min matte är arbetslös nu så hon kan spendera heeeela dagarna med mig. Gissa om jag är glad, även om veckan började lite snett. Eller ganska mycket snett.

I vanlig ordning var vi i parken och lekte lite, fast denna gång var jag kopplad. När en svart hund (minns inte rasen) knallar förbi, men han är en bra bit ifrån mig. Hunden skäller lite, vad han sa vet jag inte jag lyssnade inte så nogrant. Sen tycker min matte att vi ska gå vidare, just som hon bytte hand som höll kopplet i passade jag på & smet mot den där hunden, kännslorna svalde över och jag blev riktigt arg på den där hunden... ja jag skäms. Men jag hoppade på hunden, Matte kom dit snabbare än blixten & slet loss mig och det gjorde ont som bara den så jag råkade bita henne i handen så hon fick spendera 3 timmar på akuten. Den andra hunden mådde bra. Bara matte som blev skadad & jag skäms som aldrig förr. Nu får jag gå med nosgrimma för att jag ska gå lite finare säger matte....

----

Jag känner på matte att hon är orolig när hon är på promenad med mig nu, speciellt när vi går förbi där den andra hunden bor, hon vet att det gör mig med orolig, men jag tror hon har svårt att släppa måndagens händelse även om jag bett om förlåtelse flera gånger...